Bästa sponsringen ever

Ok, jag vet att jag har semester, men jag råkade snubbla över något som var för bra för att hålla för mig själv. NBC's Andy Barkersida har i likhet med de flesta andra en massa reklambanners, reklamfilmsnuttar man måste titta på innan man får se något riktigt videoinnehåll osv osv. Det fina i kråksången är vem man fångat in som sponsor - jag var tvungen att titta två gånger för att bestämma mig för om det var riktig reklam eller fiktion. Way to go NBC på att haja vad som är bra med sina TV-serier!

Judith och jag

Som väl redan framgått med all önskvärd tydlighet tar jag det lite lugnt med bloggandet just nu. Mest av allt beror det på att jag jobbar som en idiot på en C-uppsats där jag ska få ihop queerteori, diskursanalys och en massa annat godis till någon slags begriplig helhet, vilket har visat sig kräva viss koncentration. För att hålla prestationsångesten stången gör vi helt enkelt såhär: Jag tar semester från Roleplaying is so gay ett litet tag tills jag fått Judith Butler och gänget under kontroll, så hörs vi sedan. Ha det bra!

Att titta på så länge:
The Riches: Fancy/gritty dramaserie typ HBO, godis för oss som vill ha en Eddie Izzard-fix i veckan.
Andy Barker, P.I.: Andy Richter producerad av Conan O'Brien, behöver mer sägas?
Scrubs: Scrubs är Scrubs är Scrubs. En nödvändig stapelvara i TV-skafferiet att plocka fram när man är glad, ledsen eller uttråkad.
Lost: Nu kan ju inte ens the haters förneka att det blivit åka av...
Brothers and Sisters: se tidigare inlägg.
30 Rock: Jack Donaghy - en vänskap att vårda.
Men in Trees: Beroendeframkallande instant gratification utan finess. Kommer med vaga skuldkänslor på köpet och intas bäst i bulimiliknande hetstittarsessioner på minst tre avsnitt i taget. Det gör lite ont att rekommendera detta TV-romantikens svar på McDonalds, men vem vet - du kanske är sugen på junk food.

Att läsa så länge:
Michael Ausiello (nu med podcast!)
Weird Science
Conan
DM of the Rings
Go Fug Yourself
Defamer

Lyra på väg till en bio nära dig!

Lagom till att jag hunnit fastna i ljuvliga boktrilogin His Dark Materials visar det sig att det är en filmatisering på väg. För den icke insatte handlar det om finfantasy med scince fictioninslag - det hela är liksom mer art deco än alvöron. Huvudpersonen i sagan är Lyra, här i 12-åriga Dakota Blue Richards gestalt, och andra stora roller i filmen spelas av Nicole Kidman (Mrs. Coulter naturligtvis), Daniel Craig (lord Asriel) och Eva Green (Serafina Pekkala). Regisserar gör efter en del om och men Chris Weitz.


Bokens många och fanatiska fans har (inte oväntat) uttryckt viss oro inför filmatiseringen. Böckerna är inget Disneymaterial direkt - de innehåller en hel del grovt våld, inte minst mot barn - och om man satsar på PG 13 lär det bli till att glossa över och släta ut både här och där. En annan sak som det glunkas om i leden är kyrkans roll i berättelsen. I böckerna - som tilldrar sig i en parallellvärd till vår - spelar en synnerligen osympatisk alternativ version av katolska kyrkan en stor roll, och detta har man känt sig tvungen att jobba runt för att inte vara för provokativ. Enligt Weitz ska handlingen vara densamma, men man använder sig av "omskrivningar" vad gäller den människofientliga, inkvisitoriska maktapparat som förföljer huvudpersonerna. Låter lite halvljummet...


Ändå fastnar allt mitt förhandsgnäll i halsen när jag tittar på den smått gåshudsframkallande pressbildserien, som du kan beundra i sin helhet på filmens imdb-sida eller på den här trevliga fansiten tillägnad såväl bok- film- som teaterversionerna av Philip Pullmans alster.

I december 2007 har His Dark Materials: The Golden Compass premiär i USA, Norge, Belgien och diverse andra länder - förhoppningsvis även Sverige.

Brothers and Sisters

Nu har det gjorts reklam några dagar - i alla fall här i kungliga hufvudstaden - för att Calista Flockhart åter ska synas i rutan (eller åter ska synas på finsändningstid kanske man ska säga, Ally McBeal tycks ju aldrig lämna de olika TV4-kanalerna). Trevligt tycker jag, som med växande entusiasm har följt serien.

Bland producenter, manusförfattare och regissörer finns folk som jobbat med Everwood, West Wing, Thirtysomething och Alias, något som märks inte minst i vilka skådespelare som dyker upp. Förutom Calista Flockhart (som är betydligt mindre tramsig än i Ally McBeal) märks bland andra Patricia Wettig (från både Thirtysomething och Alias), så småningom Rob Lowe i en gästroll som borde få alla West Wing-fans att mysa, och så förstås fantastiska Sally Field (För trivianördar kan påpekas att det inte är hon som syns på fotot ovan, utan Betty Buckley, som blev utbytt efter en aldrig sänd pilot).

Vad är det för en serie då? Oräknat Thirtysomething-kopplingen är associationen dit ändå solklar (jag var dock i tioårsåldern när jag såg serien senast och har eventuellt inte en helt korrekt uppfattning om den). Mysdrama med vuxna huvudpersoner, vuxna problem, en hel del ångest men i slutändan ganska sympatiska människor som det är lätt att bli engagerad i. Personligen är jag nästan mest svag för gaybrorsan Kevins kamp med självhatet, men jag kan i princip garantera att det finns någon storyline som passar alla - med 5 vuxna barn och respektiven, en mamma, en morbror och en överbliven älskarinna finns det gott om intriger att välja på hos familjen Walker (för den som inte orkar engagera sig i ämnen som barnlöshet och karriärångest finns till exempel en snygg lillebror).

Ta en titt 20.00 söndagen 18 mars, då Brothers and Sisters har premiär på kanal fem, så lär du upptäcka om det är något för dig - själv tog det mig några avsnitt för att bestämma mig för att den var grym, men bara ett innan jag måste veta hur det skulle gå i nästa (ett betyg så gott som något). Se trailern redan nu på femmans hemsida.

En 8:e marshälsning i efterskott

"Det är feministens bittraste ögonblick: när man ser att vänstermännen skiter i vad kvinnorna försöker göra och de borgerliga kvinnorna inte bryr sig heller. Har borgerliga feminister protesterat mot försämringarna i a-kassan? Mot hushållsnära tjänster? Vårdnadsbidraget? Alla omstruktureringar slår hårt mot barn, lågavlönade kvinnor, arbetslösa, långtidssjukskrivna, men jag har inte hört ett pip från den borgerliga feministsidan. Är det dem vi ska jobba med då?"

Tiina tells it like it is i Arbetaren.

Bloggkull

Klart jag inte kan banga när jag blir inbjuden...

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag har svårt att lita på människor som inte varit mobbade/next to mobbade i grundskolan.

2. Jag är inte bara beroende av datorpatiens, utan dessutom osedvanligt skicklig på det.

3. Jag måste ha min dator uppsorterad in i minsta fil om jag inte ska få ångest. Däremot klarar jag inte ens av att organisera mina strumpor, än mindre min lägenhet, i verkligheten - och det lider jag inte speciellt av.

4. År 2001 fick jag ett pris för att jag var den enskilda person som gick mest på SF bio i Västerås. Priset bestod av två fribiljetter och en DVD-utgåva av Blow med Johnny Depp.

5. Den första låt jag skrev var en mycket allvarligt menad psalm (jag var varmt religiös som barn).

6. Jag har samma födelsedag som skådisen Stockard Channing, mest känd som president Bartlets fru i Vita Huset eller Rizzo i Grease, beroende vad man har för popkulturell inrikting.

Take it away... Marta, Johannes, Emma, Josef, Ania & Björn

Öppet brev till Eddie Murphy

Hej Eddie.

Igår satt jag och tittade i kvällens TV-tablå och såg till min glädje att både Jesus Camp och Daddy Day Care skulle visas. En sekund senare insåg jag att de skulle gå samtidigt och blev besviken, men nöjde mig med tanken på att jag sett dig och Steve Zhan springa runt med kidsen minst en gång förut, och att Jesus Camp ju är en Oscar Nominee (TM) som jag planerat att se hur länge som helst. Ändå: Ju längre SVTs temakväll gick, och ju närmare jag kom det magiska klockslaget 21.30, desto mer klarnade insikten - jag ville hellre titta på en familjekomedi där du lär dig en hjärtevärmande läxa om värdet av att busa i kuddrummet, än en kritikerrosad skrämseldokumentär om tokevangelikaner. Och tokevangelikaner som är ett av mina favorithatobjekt!

Så detta är min poäng: Oscar schmoscar. Du är banne mig Eddie Murphy, och du behöver inte något töntigt pris för att vi ska veta att du är bäst. Och om det ändå känns surt, tänk på att alternativet hade varit att hamna i samma klubb som Russel Crowe och Dansar med vargar.

/din vän
Teresa