Hur många smalben måste man sparka på innan man får vara med i gänget?
Ok, det här skulle blivit den utlovade posten om Mark Shuttleworth och LinuxCon-incidenten, men historien lär oss att ca femtielva tusen andra bloggare redan har skrivit heltäckande och bra om den. Läs mer om saken på Geek Feminism Wiki om du är nyfiken. Det jag vill skriva om är istället det här: Kvinnors situation inom open source påminner mig om mina erfarenheter som rollspelare.
Under mitten av 90-talet var vi ett gäng tjejer som hängde på vår rollspelsförenings lokal flera kvällar i veckan. Varje gång kunde man räkna med att något av följande skulle hända oss:
Sedan den första dagen jag blev aktiv i rollspelssammanhang har jag varit intensivt medveten om att jag inte är som alla andra. Jag är en annan sort. Inte en nörd utan en tjejnörd. När jag pratar om de här erfarenheterna med mina killkompisar får jag ofta samma svar: Först en lätt äcklad grimas*, sedan en försäkran om att det inte är så idag. Inte i Sverige. Inte numera. Alienering och utestängning av kvinnliga hobbydeltagare är sånt som händer i USA, för där är de dumma i huvudet. Det är sånt som händer på internet för alla vet att internet är fullt av galna troll. Det händer inte i Sverige, för här är vi jämställda, och det händer ABSOLUT inte inom rollspel och lajv. "Det vet jag, för jag har massor av tjejkompisar som håller på, och det är faktiskt inte alls nåt särskilt med det. Det kanske var det för femton år sedan, men inte nu längre."
Right. Tjejer är bara nördar som alla andra, och det tåget kan jag räkna med att mina medhobbyister är med på. Det händer aldrig att det dras skämt som mina killkompisar kan skratta gott åt, men som för mig blir påminnelser om två saker: 1) När det kommer till kritan räknas jag inte som ett subjekt, och 2) mina homies verkar tycka att det är helt i sin ordning (det finns en sjukt bra text om det här av Dorothea Salo förresten, läs den).
Case in point: Den här svenskbladet-artikeln länkades av jag vet inte hur många av min facebook-kompisar för någon månad sedan:
Hahaha vad roligt! Ett skämt på lajvnördarnas bekostnad, det kan vi verkligen bjuda på! Och det kan jag absolut, det är inte i egenskap av lajvnörd jag har ont i magen.
Var placeras tjejerna i den här artikeln? Är de agerande subjekt? Är de med i ett "vi"? Eh, nej. De är rekvisita. När jag diskuterade den här artikeln med en närstående nördman häromdagen var hans första reaktion: "Vad menar de inga snygga tjejer? Vilka lajv åker de på?" för att sedan samla sig och fortsätta "Vilket NATULIGTVIS inte var vad du menade, nu tar jag av drummelmössan."
Känslan jag får av svenskbladet-artikeln är samma som jag hör beskriven av open source-kvinnorna (och en hel del av männen också för den delen). Maktlösheten och vreden i att räknas bort, att osynliggöras. Frustrationen över att resten av gruppen bara kan se den oskyldiga avsikten och inte klarar av att tänka sig in hur det känns att alltid få vara den andra. Artikeln är ett oskyldigt skämt som bygger på vissa grundantaganden: Det finns lajvare, och så finns det tjejer som åker på lajv. Det finns nördar och så finns det tjejer som de kan titta på. Om den tankemodellen var död i Sverige skulle Svenskbladets artikel vara helt obegriplig för läsarna - den skulle definitivt inte flyga runt halva facebook.
Poängen är naturligtvis inte att jag tror att folk tycker att artikeln är rolig för att de vill ha fler hotties på lajv. Poängen är att jag inte ser några som helst bevis för att någon tänkte "hur känns det att vara kvinna och lajvare och läsa detta, eller ännu värre, att vara kvinna och - gud förbjude - väga över 65 kilo?" innan de tryckte på "share". Poängen är att man inte tänker på vem som slängs under bussen - precis som påpekats om och om igen angående den här xkcd-strippen. Vi är ju alla kompisar, eller hur? Alla vet att det inte är så jag menar, eller hur?
FYI: Det är en komplicerad och well, jävligt weird erfarenhet att gå från att ses som ett asexuellt UFO (vilket väl är de flesta rollspelares erfarenhet som mellan/högstadiebarn ute i nongeekland) till att plötsligt få sin kropp kommenterad, vidrörd och uppmärksammad i alla möjliga situationer. För en del är det en positiv upplevelse, för andra paralyserande. Att se en skämtsam nidbild av lajvhobbyn som en ursäkt för "finniga World of Warcraft-killar" att recensera sina mednördars kroppar, är inte nödvändigtvis helt utan laddning i sammanhanget.
* Den där äcklade grimasen skulle jag kunna skriva en bok om. Den säger inte: "Fy fan! Det är för jävligt! Vad kan jag göra för att hjälpa till?" Den säger "Det är sårande för mig att höra sådana här historier. Måste du prata om så obehagliga saker?."
Under mitten av 90-talet var vi ett gäng tjejer som hängde på vår rollspelsförenings lokal flera kvällar i veckan. Varje gång kunde man räkna med att något av följande skulle hända oss:
- Att vi skulle bli sexualiserade och uppmärksammade enbart i egenskap av representanter för vårt kön. Ett typiskt exempel: Min (typ 7 år äldre) soffgranne reser sig för att hämta en läsk och någon annan (lika uråldrig) utropar glatt: "Schysst, en ledig plats bredvid bruden!" Jag var fjorton år, och jag var där för att spela Drakar och Demoner.
- Att våra medspelare skulle dra in oss i helt välmenade och teoretiska nörddiskussioner, tex om varför kvinnor innerst inne av biologiska skäl vill bli våldtagna.
- Att äldre killar skulle testa våra fysiska gränser genom att (utan att fråga) kittla oss, sätta sig i knäet på oss eller hålla fast oss. Det var inte alla som gjorde det, men det förekom hela. Jävla. Tiden. Det var faktiskt så vanligt att det blommade upp internskämt om vissa killars "sociala inkompetens" och de tuffa tjejernas härliga pippilångstrumpsätt att hantera dem (sparkar på smalben var en standardåtgärd).
Sedan den första dagen jag blev aktiv i rollspelssammanhang har jag varit intensivt medveten om att jag inte är som alla andra. Jag är en annan sort. Inte en nörd utan en tjejnörd. När jag pratar om de här erfarenheterna med mina killkompisar får jag ofta samma svar: Först en lätt äcklad grimas*, sedan en försäkran om att det inte är så idag. Inte i Sverige. Inte numera. Alienering och utestängning av kvinnliga hobbydeltagare är sånt som händer i USA, för där är de dumma i huvudet. Det är sånt som händer på internet för alla vet att internet är fullt av galna troll. Det händer inte i Sverige, för här är vi jämställda, och det händer ABSOLUT inte inom rollspel och lajv. "Det vet jag, för jag har massor av tjejkompisar som håller på, och det är faktiskt inte alls nåt särskilt med det. Det kanske var det för femton år sedan, men inte nu längre."
Right. Tjejer är bara nördar som alla andra, och det tåget kan jag räkna med att mina medhobbyister är med på. Det händer aldrig att det dras skämt som mina killkompisar kan skratta gott åt, men som för mig blir påminnelser om två saker: 1) När det kommer till kritan räknas jag inte som ett subjekt, och 2) mina homies verkar tycka att det är helt i sin ordning (det finns en sjukt bra text om det här av Dorothea Salo förresten, läs den).
Case in point: Den här svenskbladet-artikeln länkades av jag vet inte hur många av min facebook-kompisar för någon månad sedan:
"Lajvsommaren 2009 har precis avslutats och över hela Sverige har arrangörer rapporterat samma sak, överlag var tjejerna som åkte på lajv mycket färre än tidigare år och dessutom var de inte alls lika snygga som de varit tidigare år. Samtidigt rapporterar även många lajvarrangörer att fler finniga World of Warcraft-killar hittat till lajvhobbyn, på så vis har även den procentuella relationen killar - tjejer på lajven minskat rejält.
Från lajvet "Hjärtkrigare 5 - Dödsdruidernas midnattsritual" som arrangerades i skogarna utanför Högsäter förra helgen, meddelas att endast 36 av 280 deltagare kvinnor, av dessa 36 kvinnor kunde endast 5 klassificeras som snygga och resten hamnade i en lägre klassad kategori."
Hahaha vad roligt! Ett skämt på lajvnördarnas bekostnad, det kan vi verkligen bjuda på! Och det kan jag absolut, det är inte i egenskap av lajvnörd jag har ont i magen.
Var placeras tjejerna i den här artikeln? Är de agerande subjekt? Är de med i ett "vi"? Eh, nej. De är rekvisita. När jag diskuterade den här artikeln med en närstående nördman häromdagen var hans första reaktion: "Vad menar de inga snygga tjejer? Vilka lajv åker de på?" för att sedan samla sig och fortsätta "Vilket NATULIGTVIS inte var vad du menade, nu tar jag av drummelmössan."
Känslan jag får av svenskbladet-artikeln är samma som jag hör beskriven av open source-kvinnorna (och en hel del av männen också för den delen). Maktlösheten och vreden i att räknas bort, att osynliggöras. Frustrationen över att resten av gruppen bara kan se den oskyldiga avsikten och inte klarar av att tänka sig in hur det känns att alltid få vara den andra. Artikeln är ett oskyldigt skämt som bygger på vissa grundantaganden: Det finns lajvare, och så finns det tjejer som åker på lajv. Det finns nördar och så finns det tjejer som de kan titta på. Om den tankemodellen var död i Sverige skulle Svenskbladets artikel vara helt obegriplig för läsarna - den skulle definitivt inte flyga runt halva facebook.
Poängen är naturligtvis inte att jag tror att folk tycker att artikeln är rolig för att de vill ha fler hotties på lajv. Poängen är att jag inte ser några som helst bevis för att någon tänkte "hur känns det att vara kvinna och lajvare och läsa detta, eller ännu värre, att vara kvinna och - gud förbjude - väga över 65 kilo?" innan de tryckte på "share". Poängen är att man inte tänker på vem som slängs under bussen - precis som påpekats om och om igen angående den här xkcd-strippen. Vi är ju alla kompisar, eller hur? Alla vet att det inte är så jag menar, eller hur?
FYI: Det är en komplicerad och well, jävligt weird erfarenhet att gå från att ses som ett asexuellt UFO (vilket väl är de flesta rollspelares erfarenhet som mellan/högstadiebarn ute i nongeekland) till att plötsligt få sin kropp kommenterad, vidrörd och uppmärksammad i alla möjliga situationer. För en del är det en positiv upplevelse, för andra paralyserande. Att se en skämtsam nidbild av lajvhobbyn som en ursäkt för "finniga World of Warcraft-killar" att recensera sina mednördars kroppar, är inte nödvändigtvis helt utan laddning i sammanhanget.
* Den där äcklade grimasen skulle jag kunna skriva en bok om. Den säger inte: "Fy fan! Det är för jävligt! Vad kan jag göra för att hjälpa till?" Den säger "Det är sårande för mig att höra sådana här historier. Måste du prata om så obehagliga saker?."
Etiketter: den andre, jämställdhet, lajv, Mark Shuttleworth, rollspel, svenskbladet
posted by Teresa at tisdag, oktober 13, 2009
14 Comments:
Jag är 37, kvinna, väger mer än 65 kg och tyckte artikeln var enormt rolig. Är det dumt av mig? :)
Det tycker jag absolut inte. Men jag tycker också att det är värt att diskutera att skämt kan kännas jobbiga (för vissa, inte för alla), även om den som drar dem uppenbarligen är schysst och har för avsikt att driva med sunkiga attityder.
Absolut!
Don't get me started om gamervärlden...
väl rutet.
för övrigt är jag avis på att du hade en rollspelslokal att hänga i när du var liten.
och ja, jag gjorde den äcklade grimasen. såklart.
Din nya omgång inlägg ger mig helt nya insikter om saker som jag uppenbarligen inte fattat något som helst av ("jag är SÅ jämnställd, jag tänker SÅ könsneutralt") och ger en bitter eftersmak.
Tack! Det är välbehövligt och det var minst sagt på tiden!
Tessan: Jag är redo för gästbloggare. Just saying.
Jocke: Ja haha, man fattade ju inte då hur SJUKT bortskämd man var...
Mattias (och Jocke för den delen): Tack själv! Det är superpeppande att få feedback, särskilt när den är så positiv!
Oj, råkade hitta hit när jag googlade efter drakar och demoner bög (letade efter en fristående expansion som jag tror hette bögheim)
Min första tanke "En tjej som gillar rollspel? cool." och min andra var "verkar söt också."
Nog för att jag redan viste om att jag är litet socialt handikappad och sexistisk men jag skrattade gott åt det tragiska i din artikel.
Inte på grund av skadeglädje men för att den påminde mig om hur det gick till när jag var ung och precis börjat lira rollspel och hur det ser ut nu när man växt upp litet.
Men i ärlighetens namn så såg jag alldrig lika mycket trackaserier bland nördar som i skolan bland vanligt folk. Bland nördarna var det mest några äldre socialt handikappade idioter som ledde det hela och en del yngre som hakade på eftersom de idioliserade de äldre eftersom de kunde så mycket.
De flesta nördkillar inklusive mig var glada nog åt att någon av det andra könet fattade hur ballt det var med eldbollskastande alver och ville snacka med en :P
Jag vet inte riktigt varför man skulle tro att rollspelare eller gamers skulle vara annorlunda än miffon i allmänhet. Kanske är det för att man alltid tror att grupper man själv tillhör är bättre än alla andra.
Men å andra sidan, hur många jämställdhets-seminarier har ni arrangerat i rollspelsföreningen? Om ens könsroller definieras i WoW får man väl räkna med att det blir lite fel. ;)
Hittade din blog när jag letade efter nya rollspelssajter och bloggar att kolla runt på, vi får se, man kanske ska stanna kvar och följa denna. :)
Tycker det är bra skrivet, och det är synd att problemet existerar.
Jag får erkänna att det här problemet aldrig funnits i nån spelgrupp jag varit i (varesig det är rollspel, brädspel eller t.om. tvspel).
Det kan bero på att alla klänger på alla och att alla drar låga skämt om alla. Men ändå.
Något enstaka klagomål har det varit, men då har folk slutat också. Lite hyfs får man allt ha och än så länge har det funnits i de grupper jag varit i iallafall.
Däremot att killar rent allmänt (för att dra alla över en kam) ska agera tuffa (och speciellt i tjejers sällskap) är väl nån gammal kvarleva som handlar om att män ska vara större och tuffare än kvinnor.
Tyvärr har vissa svårt att släppa det, dock så har min personliga erfarenhet alltid varit att nördiga killar har haft lättare för att släppa det än andra... jag kanske bara har haft tur i mina bekantskaper? :)
Jag är tjej, jobbar på en metaltidning och spenderar mitt liv vandrandes i en konstant sausage fest. Så, jag hör dig.
Ett fantastiskt inlägg på en ruskigt bra blogg. Tack!
Anonym, Stoneburg: Om ni läser en gång till kommer ni att upptäcka att jag ingenstans hävdar att just rollspelande killar skulle vara mer eller mindre benägna till sextrakasserier än någon annan. Det jag gör är att prata om konstigheter som pågår i min omgivning, och det råkar vara rollspelssverige. Om någon som har koll vill skriva om eventuell homofobi inom ishockeyn eller rasism bland scouterna - kör hårt! Att inte resten av världen är perfekt är för övrigt ett ganska mesigt skäl att vara apatisk angående orättvisor i ens vardag.
Och Stoneburg, att könsroller skulle definieras i WoW är eventuellt inte den vassaste analys som någonsin gjorts.
Anonym, jag tycker din kommentar var särskilt intressant, och kommer att ägna lite mer tid åt att besvara den inom någon slags överskådlig framtid.
Emil: Det är grymt om du har hittat en helt säker grupp där alla kan lita på varann och ingen känner sig utsatt. Men surmagad som jag är känner jag mig tvingad att påpeka att min tonårstid förmodligen beskrevs precis så av flera av dem som var med.
Dagger Deb: Tack själv! BTW, är du med i Geek Women Unite! på fejjan än? Det borde du vara...
Teresa: Det var säkerligen så på din tonårstid, men idag verkar det gå mot det bättre.
Jag har bara goda erfarenheter av kvinnor där jag spelat och jag har två vänner med blandade spelgrupper där det inte heller är några problem från något håll.
Nu för tiden är det väl helt enkelt mer jämställt (eller så har vi en väldig tur, vad vet jag?).
Ta min grupp t.ex. vi anser att man ska respektera varandra och ha en trevlig dag/kväll/helg med spelande... kön spelar helt plötsligt ingen roll då. :)
Detta är en grej från förra inlägget (som hör samman med ovanstående stycke), de få gånger som nån klagat på skämt eller annat, då har man slutat.
Det där med att respektera varandra är nåt vi sätter väldigt högt, det är svårt att få något gjort utan att det blir bråk annars. :)
Jag kom att tänka på en sak som jag lägger till som en liten slutgrej såhär.
Det kanske beror på hur stora skillnader det finns på oss i gruppen.
Vi är singlar, dejtande, förlovade, bi-, hetero- och homosexuella alla blandade i samma grupp. Vi har haft en hyfsad skillnad på åldrarna då den yngsta har varit 16 (möjligtvis 15 när hon började, inte helt säker) och den äldsta 35-ish (det är den största skillnad vi haft i en grupp jag spelat med).
Av nån anledning kanske det är en faktor som spelar in?
Att man vill visa att man har ungdomssinnet kvar, men samtidigt visa sig vuxen nog att hantera en sån grupp.
Annars är det att man inte vill agera hur som helst runt människor man respekterar och tycker om.
Ett av de två alternativen misstänker jag, förhoppningsvis är det sista som gäller, det är det för vissa av oss iallafall. :)
Jag tror definitivt att det finns olika grupperingar av nördar där tjejer inte känner sig utanför, objektifierade eller osynliggjorda, men som jag har upplevt det så är andan inom "nördsfären" fortfarande inte särskilt mycket bättre än i resten av samhället.
Däremot tycker jag att den visar sig på olika sätt. Mitt tydligaste exempel är den gång då jag som femtonåring försökte gå med i en sällskapsspelsklubb, men inte stod ut mer än några timmar. Ingen av de cirka 15 killar som var där pratade nämligen med mig överhuvudtaget.
Jag önskar att jag kunde säga att det här var tjugo år sedan och att det säkert förändrats, men det var bara sju år sedan och förändring tar ofta längre tid än en tror.
Generellt sett upplever jag också att det är killar som säger att det inte finns några jämställdhetsproblem i olika nördgrupperingar. Jag säger inte att alla ni som skrivit här har fel, absolut inte, men har ni diskuterat detta i era grupper? Vet ni faktiskt vad tjejerna tycker, eller utgår ni från era egna tolkningar?
Skicka en kommentar
<< Home