Geek women united, will never be divided!

Joråsåatte...

I måndags ordnade jag* en middag som jag kallade för "Geek Women Unite!" Dit hade jag bjudit en massa stenhårda nördbrudar som jag känner, men som aldrig hade träffat varann (eller, alla utom jag hade minst en person där som de aldrig träffat förut, somliga kände nästan ingen). Jag tänkte att det kunde vara lite kul. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle bildas något slags kraftfält i luften, att vi skulle sitta och socialt inkompetent hojta i munnen på varann hela kvällen** eller att folk skulle bli erbjudna jobb på stående fot. Jag hade inte heller räknat med att vi skulle stå där i Anna-Karins hall mitt i natten (ingen ville gå hem) med en lätt religiös känsla av att vara i startgroparna av en Rörelse. Med stort R.



På Julia Skotts enträgna begäran skapades facebookgruppen Geek Women Unite! den natten:

Är du brud och besatt av Jane Austen eller webstandards? Bordsrollspel eller stickning? Politik eller TV-serier? Då är detta gruppen för dig.

Vi är kvinnor, vi är nördar och det är inget konstigt med det. All geekdoms welcome!

Dock kräver vi att du är medveten om att det finns maktstrukturer mellan kön och sexualiteter, att det finns normstrukturer som gör skillnad på folk och folk, och vi kräver att du tycker att det suger. Det är den enda geekdom vi inte kan kompromissa bort. Respekterar du inte det förbehåller vi oss rätten att blockera dig, och peka och skratta.

Nu har det gått ungefär tre dygn och gruppen har över 500 medlemmar.


Dagen efter skapade Johannes Axner (full disclosure: Min brorsa och partner in crime) syskongruppen I support Geek Women!:

Det här är en stödgrupp för Geek Women Unite! För oss som tycker det de gör är bra men inte tycker det är lämpligt att vara med i den gruppen, tex pga könstillhörighet.

Observera att det här är en grupp för att seriöst stödja separatistisk metod för att främja feminism inom nördkretsar på jämlika vilkor, inte en grupp för att objektifiera eller sexualisera kvinnor med hjälp av stereotyper!

Vilka är då Geek Women Unite?

Är du brud och besatt av Jane Austen eller webstandards? Bordsrollspel eller stickning? Politik eller TV-serier? Då är Geek Women Unite gruppen för dig.

De är kvinnor, de är nördar och det är inget konstigt med det. All geekdoms welcome!

Dock kräver de att du är medveten om att det finns maktstrukturer mellan kön och sexualiteter, att det finns normstrukturer som gör skillnad på folk och folk, och de kräver att du tycker att det suger. Det är den enda geekdom vi inte kan kompromissa bort. Respekterar du inte det förbehåller de sig rätten att blockera dig, och peka och skratta.

Vi kan inte annat än att hålla med!

Nu händer det en massa grejer på de här gruppernas sidor. Framför allt på GWU pågår det ett frenetiskt bondande och konspirerande om framtida sammankomster. Nästa gång får vi nog inte plats hemma hos Ann-Karin allihop.



*eller ja, jag bjöd in folk och lagade det mesta av maten, men Anna-Karin Linder, hjälte med en ängels tålamod som hon är, och hennes helgon till sambo Daniel - som inte ens fick vara med - upplät sin charmerande nerd hive för aftonen.

** Fast ärligt talat, vad hade jag väntat mig? Women eller inte, geeks will be geeks.

(foton: Marta Axner)

Om kulturella skillnader och det gyllene nördsnittet

Varsågod, tillgång till ett urklipp ur min facebookfeed. Som ni har längtat! De här kommentarerna skrevs dessutom apropå en länk till just den här bloggen!

Sebastian Är det bara jag, eller skiljer sig geekdom väldigt, väldigt mycket mellan Sverige och t.ex USA?

Teresa ja och nej skulle jag säga (det är bra att man inte är vag iaf). Hur tänker du?
Sebastian Jag vet inte riktigt, bara en allmän känsla av att geekdom (och geeks) i Sverige lever under lite annorlunda sociala betingelser än i t.ex USA (vag back atcha).
Teresa Så här kan man ju hålla på hela kvällen utan att säga nåt :D Jag ska tänka lite och sedan tala ur skägget tror jag.

Sagt och gjort.

Hur geekdom "är" blir i mitt huvud en tvådelad fråga: 1) Vad som läggs i begreppet geekighet och 2) Vilken social position geeks intar. Jag har inte märkt någon grundläggande kulturell skillnad i utövandet av själva nördidentiteten* mellan Sverige och USA (som jag mest möter genom att läsa bloggar). Möjligen verkar amerikanska nördar se sig mer som producenter och konsumenter av kommersiella produkter medan svenska nördar ser sig mer som deltagare i någon slags folkrörelse. Fast det gäller ju bara vissa grupper - lajvare, mathletes och ComiConbesökare utgör ju inte direkt en enhetlig och sammanhållen subkultur. Dessutom har jag inte varit på plats i USA och undersökt det här - det finns naturligtvis kulturella nyanser som man inte direkt får koll på genom att följa Big Bang Theory och läsa io9.

I Sverige har det skett nån slags hipphetsuppvärdering av ordet de senaste tio åren (utöver den som skett internationellt och som jag ska skriva om på riktigt vid tillfälle), vilket jag associerar direkt till att Sverige är ett land där the Knife kan ligga etta på försäljningslistorna, för that's just the kind of ängsliga hipsters vi är. Fatta mig rätt, the Knife är jättebra, men inte är de ett band som enar en nation utan hjälp av en och annan indieorienterad likriktningsneuros. Det tycks ha fattats nåt slags principbeslut på P3 att "nördighet" inte beskriver dålig lukt eller social inkompetens utan expertkunskap, en definition som jag även hör i min omgivning. Samtidigt är stereotypen om den löjliga, socialt inkompetenta, kroppsligt hopplösa nörden helt klart aktuell - FC Z är väl inte ett pinfärskt exempel, men det duger för mig.

Man skulle kunna tänka sig att det är fler Svenssons per capita i Sverige än USA som tycker att "nörd" är ett positivt uttryck. Men jag har i alla fall inte haft några problem att hitta självbenämnda geeks som är etablerade i samhället, med tjusiga jobb och ett flott yttre där heller. Tina Fey, någon? Nördighet är kanske mer mainstream här,** men å andra sidan är USA ett hemskt mycket större land med plats för stora subkulturer. Dessutom finns där en akademisk elit som högaktar nördighetsyttringar på ett helt annat sätt - herregud, bara faktumet att det finns levande Gilbert & Sullivanföreningar på universiteten talar ju sitt tydliga språk.

Som en del i arbetet med en uppsats i socialpsykologi jag skulle skriva en gång i tiden, intervjuade jag svenska män och kvinnor i 20-30-årsåldern som kallar sig för nördar. När jag bad dem kategorisera sig själva var killarna (hur mycket kärlek de än hade för sin nördidentitet) noga med att distansera sig från källartrollen. Och med distansera sig från källartroll menar jag inte att de sade "att vara nörd har inget med social kompetens att göra" utan mer "hey, både du och jag känner källartroll - men jag hör inte till dem."

Det verkar finnas en nördighetsskala, där de berömda trollen befinner sig längst bort i ena kanten, och "vanliga människor" längst bort i andra. Den här skalan mäter två saker: Hur mycket man avviker från den sociala normen och, i rak korrelation därtill, hur "äkta" nörd man är. De självutnämnda nördar jag känner verkar alla ha en outtalad bild av något slags gyllene nördsnitt - punkten där man är alldeles lagom nördig. Man är äkta, man kan sina grejer, man har genuina rötter i kulturen - men man är inte pinsam. Var den punkten befinner sig på skalan varierar från person till person, men att skalan finns, och att punkten finns, råder det inget tvivel om. För dem av oss med geek pride-tendenser är tanken på skalan ganska besvärande. Det betyder inte att vi inte använder den.

Funny story: Tjejerna jag intervjuade var inte rädda för att tas för troll. De visste på vilken sida av skalan de hörde hemma: "Om jag kallar mig själv för nörd? Jaaeenjeejaa... Det här är en rätt laddad fråga för mig. Jag vill vara en nörd. Men jag har inte läst Watchmen/Philip K. Dick/varit spelledare/klarat Resident Evil... Jag vet ärligt talat inte om det är en identitet som jag törs göra anpråk på." Oooch så var vi tillbaka i normkritikträsket.

Geekhobbies är organiserade på andra sätt I USA än i Sverige och det finns förstås kulturellt specifika nördstereotyper, men när det kommer till identitet är den största skillnaden jag erfar mellan svenska och amerikanska nördar att de svenska nördarna a) inte gillar att prata öppet om nördskalan b) sätter sin idealpunkt lite närmare trollen. Det här är egentligen svårt att säga något vettigt om utan att göra en riktig jämförande studie (oh god vad jag skulle vilja göra en riktig jämförande studie). Min inre sociolog får nervösa ryck av att behöva stå bakom den här typen av löst tyckande, men se grejen med självdefinierande identitetsdiskussion är att den måste börja med att massor med folk tycker löst om sig själva och sin värld. Förmodligen har vi inte sett samma saker, eller tolkat dem på samma sätt, och det är då det blir intressant på riktigt. Skriver du om nördighet? Läser du någon som gör det? Posta en länk i kommentarerna! Vad fan, tyck lite löst när du ändå är igång!



* Jag använder termen "nörd" som en rak översättning av "geek". Huruvida det är vettigt att göra så är en mycket intressant diskussion som jag sparar till en annan gång. Jag inser att jag för varje gång jag skriver nåt utlovar typ fem texter till, men hey - det här börjar redan dra iväg. Ingen vill läsa ett 12 000 tecken långt blogginlägg.
** Möjligen kan detta ha att göra med hur mansrollen se ut i Sverige jämfört med USA, kanske är det lättare att göra en "mjukare" man här. Det är för övrigt lösa spekulationer som jag inte kan backa upp över huvud taget.

Nördar i "andra" kroppar

Jag har av olika anledningar börjat göra enorma mängder research på normkritiska geekbloggar den senaste tiden. Det första resultatet blev en lång länklista i ett textdokument, men nu börjar jag inse att det inte kommer hålla. Om jag ska ha en chans att hålla isär allt måste jag dela upp det i mindre bitar, och jag behöver eventuellt ha lite text runtomkring för att komma ihåg sammanhanget. Kommen så långt i tankegången insåg jag att det var en blogg jag menade, så here goes: Roleplaying is so Gays återkomst från dödsriket. Igen.

En sak i taget nu: Definiera "geek". Det jag är intresserad av är att diskutera minoriteters plats i "nördkulturen", ett minst sagt luddigt koncept. I geekdom/nördkultur räknar jag in alla som kallar sig själva geeks eller nerds. Det handlar om folk som programmerar professionellt eller på sin fritid, läser serietidningar eller är gamers (TV-spel, brädspel, bordsrollspel, lajv, you name it). Jag tänker också på dem som räknas in i fandom, till exempel de som håller på med vidding eller fan fiction. Basically alla sorters nördar räknas. När jag pratar om minoriteter refererar jag till den väl etablerade uppfattningen att grundkravet för att kvalificera sig som en "äkta nörd" är att vara en vit heterosexuell man. De nördar som inte uppfyller de egenskaperna behandlas i bästa fall som härliga undantag, i sämsta fall som en hamster som plötsligt börjar prata. Förutom att pratande hamstrar oftast inte utsätts för dödshot.

Det har funnits många infekterade normrelaterade konflikter de senaste åren inom olika geekdoms. Innan den här bloggen urartar till länkdumpar (vilket den kommer att göra) tänkte jag berätta lite om några av dem, eftersom det är ett enkelt och snabbt sätt att sätta sig in i vad det är jag babblar om egentligen. Ledsen förresten för den enorma mängden länkar som kommer att trängas i texterna, men hela tanken är ju att människor som inte är insatta i jargongen ska kunna hänga med. It's the price to pay.

Stay tuned för kortare redovisningar av konflikter om rasism på LiveJournal såväl som kvinnohat i open source-världen - allt pepprat med länkarna som är poängen med hela grejen.