Årslista: Favoritmänniskor 2006
För att hedra de fiktionella människorna som drar mig till TVn vecka efter vecka blir det i stället för en bästa film- eller TVprogramslista en liten uppräkning av min favvosar från det gångna året (utan inbördes ordning):
Dick Casablancas (Veronica Mars)
I slutet av andra säsongen har Dicks pappa försvunnit och hans timida lillebrorsa har visat sig vara både mordisk och komplett vansinnig. Gör detta honom till en mjukare, känsligare ung man (á la Logan)? Inte då! Han strävar träget vidare mot den idé han så uppenbarligen är född till att personifiera: Världens odrägligaste (och roligaste) frat boy.
Deb Morgan (Dexter)
När Deb blir nervös, till exempel när hon ska våga presentera sin teori om att den eftersökta seriemördaren använt en bil med frysutrymme inför chefen och alla som lyssnar, blir hennes röst alldeles stötig och konstig, och hon lyckas bara få ur sig ett kväkigt "Ice Truck." Deb är mer The Office än NYPD Blue, och så pubertetsaviga, kalviga och allmänt fantastiska kvinnliga poliser är det sällan man ser på TV.
Jack Donaghy (30 Rock)
Mer (amerikanska) Office-referenser: Jack är helt enkelt den chef Michael tror sig vara. Eventuellt psykotisk men framför allt briljant: "I like you. You have the boldness of a much younger woman."
Butters (South Park)
Cartman må vara den uppenbara stjärnan i South Park, men mitt hjärta klappar för Butters. Är just färdig med säsong 6 & 7 och har därmed kunnat avnjuta hans överlevnadstrategier för situationer som meteoritanfall mot jorden såväl som att bli såld av sina föräldrar som husdjur (komplett med teddybjörns-onesie) till Paris Hilton. Boy Howdy!
Frank (Little miss sunshine)
Egentligen ska ju alla personer i hela filmen vara med på den här listan, men får bara en plats så blir det världens främsta Proustforskare vars stora kärlek lämnade honom för världens näst främsta Proustforskare.
Marc St. James (Ugly Betty)
I outfits som balanserar mellan chika och bisarra springer Marc runt på Mode-redaktionen med andan i halsen - tror han sig inte vara jagad av lönnmördare så har han någon ny diabolisk plan från sin chef Wilhelmina att genomföra. Mellan varven hinner han håna de mindre modebemedlade (oftast Betty): "The poor cow has no idea we only invited her so people could see she really exists. She's like a real-life Snuffleupagus -- only hairier."
Randal Graves (Clerks II)
Jag har ju på annat ställe ondgjort mig över Kevin Smith, men Clerks II var banne mig en av mina finaste filmupplevelser i år - Hela filmen är dessutom värd att se bara för Randals lustmord på LOTR-trilogin (som f ö Fredrik Strage refererar till i en hemskt rolig utskällning av barnvänlig fantasy i dagens DN).
Richmond (The IT Crowd)
The IT Crowd som helhet var underhållande men inte genialiskt, men så öppnade Jen dörren till serverrummet och Richmond tittade fram. Som en modern inkarnation av Neil från Young Ones lufsade han modlöst men vänligt omkring och spred Cradle of Filths evangelium till sina motvilliga medarbetare, och plötsligt lyfte serien till en helt ny nivå.
Dick Casablancas (Veronica Mars)I slutet av andra säsongen har Dicks pappa försvunnit och hans timida lillebrorsa har visat sig vara både mordisk och komplett vansinnig. Gör detta honom till en mjukare, känsligare ung man (á la Logan)? Inte då! Han strävar träget vidare mot den idé han så uppenbarligen är född till att personifiera: Världens odrägligaste (och roligaste) frat boy.
Deb Morgan (Dexter)När Deb blir nervös, till exempel när hon ska våga presentera sin teori om att den eftersökta seriemördaren använt en bil med frysutrymme inför chefen och alla som lyssnar, blir hennes röst alldeles stötig och konstig, och hon lyckas bara få ur sig ett kväkigt "Ice Truck." Deb är mer The Office än NYPD Blue, och så pubertetsaviga, kalviga och allmänt fantastiska kvinnliga poliser är det sällan man ser på TV.
Jack Donaghy (30 Rock)Mer (amerikanska) Office-referenser: Jack är helt enkelt den chef Michael tror sig vara. Eventuellt psykotisk men framför allt briljant: "I like you. You have the boldness of a much younger woman."
Butters (South Park)Cartman må vara den uppenbara stjärnan i South Park, men mitt hjärta klappar för Butters. Är just färdig med säsong 6 & 7 och har därmed kunnat avnjuta hans överlevnadstrategier för situationer som meteoritanfall mot jorden såväl som att bli såld av sina föräldrar som husdjur (komplett med teddybjörns-onesie) till Paris Hilton. Boy Howdy!
Frank (Little miss sunshine)Egentligen ska ju alla personer i hela filmen vara med på den här listan, men får bara en plats så blir det världens främsta Proustforskare vars stora kärlek lämnade honom för världens näst främsta Proustforskare.
Marc St. James (Ugly Betty)I outfits som balanserar mellan chika och bisarra springer Marc runt på Mode-redaktionen med andan i halsen - tror han sig inte vara jagad av lönnmördare så har han någon ny diabolisk plan från sin chef Wilhelmina att genomföra. Mellan varven hinner han håna de mindre modebemedlade (oftast Betty): "The poor cow has no idea we only invited her so people could see she really exists. She's like a real-life Snuffleupagus -- only hairier."
Randal Graves (Clerks II)
Jag har ju på annat ställe ondgjort mig över Kevin Smith, men Clerks II var banne mig en av mina finaste filmupplevelser i år - Hela filmen är dessutom värd att se bara för Randals lustmord på LOTR-trilogin (som f ö Fredrik Strage refererar till i en hemskt rolig utskällning av barnvänlig fantasy i dagens DN).
Richmond (The IT Crowd)The IT Crowd som helhet var underhållande men inte genialiskt, men så öppnade Jen dörren till serverrummet och Richmond tittade fram. Som en modern inkarnation av Neil från Young Ones lufsade han modlöst men vänligt omkring och spred Cradle of Filths evangelium till sina motvilliga medarbetare, och plötsligt lyfte serien till en helt ny nivå.
posted by Teresa at fredag, januari 05, 2007
7 Comments:
Feta high-fives på Little miss sunshine-Frank och Randals LOTR-slakt.
Frank ftw!
ok, dick är kanske roligare och mera konsekvent. Men mitt hjärta klappar för Logan. Jag har ju aldrig varit svag för bad boys (skulle exempelvis välja Jack framför Sawyer any day of the week) men Logan alltså... hans fullständigt hjärtskärande blick när han ringer till veronica i ett av de senaste avsnitten och ser att hon struntar i att svara är sådant som får mitt hjärta att smälta. Jag vet, det är fånigt och förutsägbart. Men jag kan inte hjälpa det.
Marta: Jag diggar ju Logan stenhårt, men jag tänkte att jag redan hyllat honom på ett och annat ställe, så att det var dags att visa Dick lite kärlek :) Noterar för övrigt att ingen ännu påpekat det osnygga i att jag har en "årets härliga typer"-lista med endast en (1) kvinna - något jag svettades och hade otrolig ångest över under arbetets gång...
asså om man gör film och de enda man säger med sina filmer är "andra filmer suger" - så riskerar man att hamna i en situation där man framstår som en anti-kreativ idiot..
om man dessutom är en pretantiös rik typ som försöker framstå som en indiefilmare, som kevin smith så kan man gå o lägga sig, introt till det här klippet är nästan lika roligt som fredrik strages skämt till kröniker eller little miss sunshines medelmåttighet:
http://www.youtube.com/watch?v=XCW244Uu7vQ&mode=related&search=
/erik och militanta fronten för allt nördigt försvar
erik: hoho, var det till att vakna på fel sida idag? Lämna gärna motförslag på bättre förtjänta människor :)
nääääääeeeejj
jag hade skrivit en lång lista med förklaringar o grejer o så hänger sig firefox.. jaja, här kommer en kort lista:
- mary louise parker i weeds
- william h macy i thank you for smoking
- najarra townsend i me and you and everyone we know (som jag såg 2006 och inte 2005 när den kom ut)
- eli roth för hostel (som inte va så bra men som dröjer sig kvar och därför förtjänar en plats på listan)
- making of LOTR som jag har sett gång på gång hela året
- vera farmiga i the departed (som mest var bra för att marc wahlberg sköt matt daaaaaahmon och för att martin sheen är en gud)
Skicka en kommentar
<< Home