Festivalrecension: The Sasquatch Dumpling Gang

När jag var 16 år gammal hade jag och alla mina kompisar sett Excalibur och The Crow MINST två gånger (antagligen snarare tjugo) och "tidsenlig" (som i "medeltida") var ett standardord i vår vokabulär. Om något av det här ens låter vagt bekant för dig finns det stor chans att du kommer att älska The Sasquatch Dumpling Gang av hela ditt hjärta.

Gavin och hans kompisar Hobie och Maynard brukar träffas för att utkämpa envig med boffervapen och titta på film när inte deras liv förpestas av mobbaren Shane och hans bill och bull-liknande cronies, samt av white trash-grannen Zerk (spelad av Justin Long som tyvärr inte direkt är någon av ljuspunkterna, det känns mest som att han anstränger sig för hårt). Det är mycket som händer i filmen - gänget hittar äkta bigfootspår i skogen, Gavin ingår ett vad om hela sin videosamling med Shane, men kanske mest spännande av allt: Han träffar Sophie, som också gillar fantasy. Scenen där de rabblar upp sina favvofilmer (Ladyhawk och Dragonslayer nämns) är en av MÅNGA där jag bara ville springa in i filmen och nypa huvudpersonerna i kinderna för att de är så otroligt rara.

Tim Skousen som skrivit och regisserat filmen var förste regiass på Napoleon Dynamite, och det märks. Förutom att ett antal av skådisarna därifrån är med i olika roller och cameos har man ibland lutat sig lite mot Napoleon Dynamite-stilen på humor med crazy frisyrer, överdrivet sätt att prata osv . Not that there's anything wrong with that, men Sasquatch Dumpling Gang är som bäst när den gör sin egen grej: Ömsint realistisk nördhumor. De unga huvudrollsinnehavarna känns totalt trovärdiga när de försöker få rätsida på mysterier som vänskap, kärlek och närstridsteknik - att dessutom manuset tar dem och deras känslor på allvar gör ju inte filmen sämre direkt.

The Sasquatch Dumpling Gang är definitivt mer igenkänningshumor än "skratta åt nörden". Det finns inslag av wish fulfillment för både nördiga tjejer och killar (som får vara snygga respektive modiga), nåt som ur genusperspektiv kanske inte är sådär superfräscht men ändå är mycket svårt att bli sur på, eftersom det är så uppenbart att manusförfattaren verkligen älskar sina karaktärer och vill deras allra bästa - inklusive Sophie, som är mycket ömsint tecknad.

Jag försökte hitta en trailer för filmen, men det bästa jag lyckades gräva fram är det här lilla klippet. Man har såvitt jag förstått inte lyckats skaka fram distribution i USA än, men det går bra för den på diverse festivaler, så förhoppningsvis är det bara en tidsfråga - bandet till Napoelon Dynamite lär ju inte heller skada direkt...

Du har fortfarande chans att se The Sasquatch Dumpling Gang på Stockholms filmfestival, den visas både 24 och 26 november - hade jag haft möjlighet hade jag banne mig gått och sett den en gång till. Mitt tips är förstås den 26:e, när den visas i bekväma salong 1 på Saga och inte kårhuset "de stenhårda stolarnas land" Nymble.

Andra bloggar om: filmtips, Stockholms filmfestival, The Sasquatch Dumpling Gang, nördhumor
Intressant?