Platt fall

Jag var så nöjd, så nöjd med mig själv i morse. Trots att jag hade varit ute och slarvat till fyra på morgonen (filmfestivalpartaj etc) poppade jag som en glad gubben-i-lådan ur sängen på klockans första ringning 9.30, trippade in i duschen och var färdig att promenera till bussen 10.00 - jag hade till och med gett mig tid att köpa frukost innan första filmen för dagen (Open Window 11.00). Faktum är att jag var så äckligt nöjd med mig själv att jag var tvungen att på bussen sitta och mysa över hur organiserad jag var genom att fingra på mina olika filmbiljetter, lägga dem i ordning, riva av den jag skulle använda först och så vidare. Det var roligt, men jag kände att det fanns mer mysorganiserande att göra. Jag öppnade det andra facket i plånboken för att beskåda mitt fina festivalmedlemskort. Plötsligt blev det sådär som i Butterfly Effect när det kommer en massa minnesbilder i huvudet samtidigt: Jag såg mig själv lägga kortet i kjolfickan "för säkerhets skull" på väg in på Spy Bar, jag såg kjolen liggande på mitt sovrumsgolv medan jag själv traskade iväg till bussen. Och mycket riktigt: Fanns det livsviktiga kortet utan vilket man inte får komma in på filmerna i plånboken? Nejje.

I det längsta trodde jag att jag skulle hinna hoppa av bussen, åka tillbaka, hugga kortet och ändå hinna fram till bion i tid, men då hade jag inte räknat med att bussarnas schema inte är uträknat efter när Teresa klantar sig...
Summa sumarum: Jag erkänner mitt nederlag och sätter mig framför datorn hemma för att försöka reclaima morgonens fadäs genom att göra om den till en historia. Det finns förresten två andra ljuspunkter - dels hinner jag äta riktig frukost nu, dels var det filmen jag minst sugen på att se som jag missade. Till 13.30 är jag på banan igen, då är det The King and The Clown!

Andra bloggar om: filmfestival, missöden
Intressant?