Dagens rant: Låtsaskatolicism

Nu kommer jag dragande med mer kvasireligiös irritation, men var om inte i en blogg ska man få utlopp för sådant? I alla fall. "Oh Father" som sjungs av Linda Sundblad: Vad är meningen? Jag hade gått och funderat ett tag på vad som driver svenskar att skriva en låt som så uppenbart spelar på ett katolskt kulturarv som vi inte har, men nu har jag haft det tveksamma nöjet att i diverse reklamintervjuer apropå nya skivan höra vad Linda själv har att säga om saken, och måste sluta mig till att det helt enkelt är fråga om rent textplagiat - minus någon som helst förståelse vad originalen egentligen handlade om. Madonna omtalas som en influens - själv hör jag helt ärligt bara "reklamradiomusik" när låten spelas, trots att jag brukar vara vänligt inställd till de mest skamlösa försök att casha in på oss 80-talssuckers - men magsurhet aside: Madonna skulle hellre skjutit sig i foten än gett ifrån sig en så dum text, och hon är ändå inte känd för sina stora litterära prestationer om man säger så.

Som grädde på moset ställer sig Linda tydligen helt främmande till att någon överhuvudtaget skulle kunna se onani som något skamligt eller det minsta pinsamt. "Vaddå, det är väl helt naturligt?" säger hon i en gratistidningsintervju, och berättar om att hon blev helt häpen när någon reagerade på att låten inte skulle vara lämplig att spela för barn. Kudos på din modernitet Linda, men varför har du med en textrad som
" I’ve been touching myself and I’m worried
is heaven still open for me?"
om du inte alls kan relatera till sex/religion/skuldfrågan? Jag är medveten om att jag låter som en nitpickande Lord of the Rings-nörd nu, men låten är liksom inte konsekvent. Vem tänker sig till exempel Linda och Tobias (Karlsson, som varit med och skrivit) att Gud ska be till?

Jag blir så trött trött trött på låtskrivare som inte tar nåt ansvar för innehållet i sina låtar, utan mest bara slänger ihop lite olika textrader som låter coola och som påminner om vad deras idoler sjunger om. Tusentals låtskrivare (inklusive sådana som skriver på Britney och kompani) lyckas ju spotta ur sig grymt catchy och någotsånär vettiga texter varje år - varför ska vi då behöva stå ut med sån här gärdesgårdsserie-kvalitet? Kom tillbaka Max Martin, allt är förlåtet...

Andra bloggar om: populärkultur, musik, rants, textförfattande, Linda Sundblad, Oh Father
Intressant?