Tyck inte illa om feministerna, de är jättesnälla! Och välsminkade!

I min research för ett kårprojekt sprang jag på en smått otrolig intervju med Eva Lundgren i SvD från 2005. Bakgrunden är att hennes forskning angreps i samband med reportagefilmen Könskriget, och att hon sedan utsattes för vad somliga kallar sund kritik och andra kallar häxprocess. Klimaxet kom när Uppsala Universitet gjorde vad en av de inblandade efteråt kallade för en "kvasijuridisk granskning" som ändå till slut kom fram till att Lundgren inte fuskat eller fejkat forskning.

Nyhetsvärdet på det här är förstås lika med noll, men det var ett sånt där "men vad i...!"-ögonblick som jag kände mig tvungen att dela: I var och varannan mening har den välvilliga journalisten petat in less than subtila könsmarkörer, som visar hur mjuk och ickebitchig stackars Eva är. Hon förtjänar väl inte den här förföljelsen? Hon litar ju (som titeln på artikeln säger) på män! Du kanske tycker att jag är hysterisk, men kolla in följande citat:

"Om en stund kommer hon att skaka på huvudet, skrattande, eftersom hon tycker att påståendet är "totalt vansinnigt". Men först måste hon hämta kaffe och fatet med kakor. När hon, äntligen, sitter ner och jag artigt frågar hur hon mår efter tv-programmen om Könskriget /.../ börjar hon gråta. Inte dramatiskt hulkande. Mer stilla, sorgset./.../Eva Lundgren torkar tårarna ur sina välsminkade ögon och konstaterar att hennes sorg och frustration är förenad med skam."

Vad är detta egentligen, Husmoderns Allehanda? Mer och annan information än jag önskar läsa i en dagstidningintervju med en kontroversiell forskare hur som helst. Yikes...

Andra bloggar om: Eva Lundgren, Könskriget, tendensiös journalistik
Intressant?