Bad form, Sorkin!

I det senaste avsnittet av Studio 60 on the Sunset Strip låter manuslegenden Aaron Sorkin (i Sverige mest känd för Vita Huset) en av komikerna ondgöra sig över bloggares oförtjänta makt:

"The New York Times is going to quote Bernadette so the people can be heard and the Times can demonstrate they're not the media elite. I preferred when they were the media elite. I'm a fan of credentials! I've spent the last five years living a Roger Corman film called Revenge of the Hack."

Är det bara jag som tycker att det här låter lite sådär fräscht? Bloggande är ju ett av de få forum som faktiskt (i alla fall än så länge) styrs av innehållets kvalitet och inte av hur mycket pengar som blåses in i marknadsföringen. Det finns en anledning, och en anledning allena att läsa en blogg: intressant innehåll. Om man som den fiktionella Bernadette är så inflytelserik att New York Times ringer en för att be en kommentera i TV-frågor finns det bara en vettig förklaring till det: Bernadette har en ohygglig massa läsare. Ohyggliga massor av läsare får man inte på att vara en hack, end of story. "Usch och fy för sådana där amatörer som inte lärt sig hur det funkar. De borde lära sig veta hut tycker jag!" säger Aaron surt, och drar till med ett riktigt vasst skämt om att bloggare sitter och skriver i pyjamas.

Killen har ju förstås brottats med internetskribenter förut. Förutom hans drogproblem, som i flera år varit kalasgodis för den speciella typ av branschinsatta skvallerbloggare som florerar i USA , har det på senare tid dragit igång en helt ny våg av Sorkin-bashing. Många har varit less than impressed av den nya seriens innehåll, men framför allt har marknadsföringen fått skäll. Jag har ju skrivit förut om fiktionella bloggar, och just detta grepp har något ljushuvud på NBCs marknadsavdelningen begagnat sig av. Vad är det för fel med det då? Well... Till att börja med hette bloggen Defaker, och hade i princip ett rent plagiat av designen från välkända skvallerbloggen Defamer (detta helt utan att kolla av det i förväg). Innehållet skulle föreställa en fiktionell branschinsiders skvallerblogg om skeenderna bakom kulisserna på Studio 60, men bestod mest av långrandiga, illa skrivna avsnittssammanfattningar som är en ren förolämpnimg mot den typ av eleganta ordvändningar som Sorkin är känd för. Nu hade han förstås inget att göra med bloggskrivandet personligen, men det var lite obright av marknadsfolket att göra reklam för en show med briljant författande som selling point i form av... uselt författande. Naturligtvis blev inte bloggvärldens reaktion på den här svåremotståndliga kalkonen nådig. Hånposterna haglade och efter bara en vecka visas "Fel vid sidhämtning: servern hittades inte" när man skriver in defaker.com.

Är bloggarna taskiga? Är det synd om Studio 60? En hel del av artiklarna man kan hitta är ganska hårda i tonen (för att inte tala om kommentarerna), och skadeglädjen inför Studio 60s uteblivna braksuccé lyser igenom både här och där. Ändå är naturligtvis svaret ett solklart nej. Den stora skillnaden mellan bloggare med miljonpublik och "riktiga" journalister är att bloggarna aldrig får några glamorösa perks (såvida bloggen inte heter aicn) och att de inte tjänar några stora pengar mot hur mycket energi de lägger ner. De är MINST lika insatta i sakfrågorna som proffsen, och om de tycker att Aaron Sorkins nya serie är undermålig, så kanske det är en åsikt de har rätt till? Jag har ju själv ett ganska begränsat grepp om media om TV, jag läser svenska dagstidningar och en handfull svenska och amerikanska bloggar i ämnet - men enligt min erfarenhet har de populära bloggarna ofta vettigare diskussioner och bättre underbyggda argument än de skämt till TV-krönikor som jag förväntas ta som min "riktiga" informationskälla. Någon gång snart får folk börja ta sig i kragen och inse att vi inte lever på 50-talet längre. Visst, det är bittert när folk skämtar om ens missbruksproblem, men det är ingen stor skillnad om det är National Enquirer eller TV Squad (förutom att TV Squad har rätt mycket mer cred).

Det är pinsamt att man kan vädra så arroganta och självgoda åsikter och kalla det humor, även om man heter Aaron Sorkin och har skrivit aldrig så många roliga TV-program. Om du inte ville bli kritiserad av media kunde du ha blivit lärare på en creative writing-kurs, Aaron. Det är bara att svälja och gå vidare.

Andra bloggar om: TV, Aaron Sorkin, Studio 60, populärkultur, TV-kritik, media
Intressant?