Narcissism-trams på CNN

Idag, när jag tog igen vad jag missat på defamer den senaste tiden i och med att terminen börjat och jag officiellt har något att göra om dagarna, snubblade jag över en konstig liten notis som refererade till en CNN-artikel. Radiopsykologen Drew Pinski har gjort en undersökning om narcissism hos kändisar som visar att de strävar efter berömmelse på grund av redan befintlig narcissism och inte tvärt om (alltså att berömmelse skulle framkalla det oattraktiva personlighetsdraget). Dokusåpakändisar uppvisade störst grad, och kvinnliga kändisar mer än manliga. Än så länge är det ju absolut inga konstigheter, men det som fick mig att rynka pannan var ett uttalande från Jeremy Ritzlin, en helt annan psykolog, apropå fyndet:

"Narcissism is really being in love with yourself, so it would be natural for narcissists to gravitate toward the spotlight, where other people will also think highly of them."

What? Har vi inte alla lärt oss i x antal Idag/Insidor i dagstidningarna plus alla eventuella populärpsykologiska självhjälpsböcker vi stoppar i oss som vore de chokladaskar, att narcissister INTE tycker om sig själva? Är inte hela grejen med en narcissistisk personlighetsstörning att man inte lärt sig hantera skam på ett sunt sätt, och därför blir så överväldigad av den att man måste projicera den på andra för att inte bokstavligen skämmas ihjäl? Nu har iofs jag särskild kompetens i frågan eftersom projektledarutbildningen jag gick ut i våras av någon gåtfull anledning hade just en populärpsykologisk självhjälpsbok om narcissism på litteraturlistan - men ändå? Har vi inte alla sett det här avsnittet av Dr. Phil? Och varför är det en PSYKOLOG som säger detta? Kan det vara så att någon har ljugit för mig? går min populärvetenskapliga bildning tvärtemot vad den riktiga vetenskapen säger?


Här måste jag hindra mig. Ska jag slänga min uppfattning överbord - må den vara aldrig så populärvetenskaplig - för någon som tituleras "longtime Hollywood psychologist"? Kanske en aning förhastat. Och även om jag skulle vara villig att göra det så känns det liksom inte sant att man söker sig till Big Brother för att man tycker om sig själv så himla mycket.

När jag tänker närmare på saken bygger ju Ritzlins förklaring på samma medeltida uppfattning om hur människan funkar som socialpsykologfarbröderna (som jag har på min nuvarande litteraturlista) argumenterade emot för hundra år sedan. Det är klart att det inte funkar så att man i ena änden av spektrat har själviska personer som har FÖR BRA självfötroende, och i andra änden har altruistiska helgon som bara hålls fast vid den jordiska existensen av sina vadmalskåpor och har fint DÅLIGT självförtroende - och det är klart att man inte kräver uppmärksamhet från miljoner människor eftersom man redan vet att man är jättefin som man är och bara gillar medhåll.

Andra bloggar om: CNN, defamer, narcissism, kändisar, populärpsykologi, självhjälp, Jeremy Ritzlin, Drew Pinski, Big Brother, socialpsykologi, populärkultur
Intressant?