Hugh, min Hugh - snart blir det väl bättre?

Nu har jag harvat mig igenom de första två säsongerna av House (jag erkänner, jag ligger efter) och jag känner viss ambivalens. Å ena sidan är det ju faktiskt inte jättebra - å andra sidan har jag sett två säsonger på två veckor. Varför gjorde jag det?
Det finns mycket att reta sig på med House: Avsnittsformen är extremt enahanda, särskilt inledningarna som i princip är direkt norpade från Six Feet Under och vinjetten där man inte nöjt sig med att tugga om Massive Attacks Teardrop, utan tagit videon när man ändå var igång. Med få undantag är den dramaturgiska kurvan exakt samma i alla avsnitt, om man tittar på klockan vet man ifall doktorerna hittat den riktiga lösningen eller inte (för den som inte hängt med är alltså House en diagnosdeckare, där ett läkarteam listar ut vad som ligger bakom olika mystiska symptom). Ändå fortsätter jag som sagt titta.
Det finns förstås en väldigt bra anledning till det: House själv. Jag är ett stenhårt Hugh Laurie-fan, uppfödd på Jeeves & Wooster och Blackadder, och det är en ren fröjd att han äntligen, ÄNTLIGEN fått ett forum att riktigt lysa i. Jag struntar väl i om han spelar amerikan, komisk timing är inte beroende av accent. Dessutom är det en välskriven roll - precis som de andra figurerna som befolkar sjukhuset. De är inte bara välskrivna, de interagerar med varann på ett trovärdigt sätt, folk begår dumheter som verkligen får konsekvenser, och blir till intressanta plotlines.

Det tråkiga är ju att det är så lite av det bra och så mycket av det mediokra. Jag har gjort en liten sammanställning för ett genomsnittligt avsnitt:

15% House gör sig omöjlig
10% Plotlinen går framåt
26% Folk tar olika prover
15% Mystiska symptom uppvisas
15% Patienten får konvulsion/hjärtattack/halucinationer/faller i koma
7% House/Wilson-snack
12% Inbrott i patientlägenheter

Är det bara jag, eller är det nåt vajsing med den balansen? Enligt mina uträkningar betyder det att det bara blir 32% laugh out loud-roligt toppklassinnehåll per avsnitt - inte acceptabelt för en serie med så här mycket potential!

Jag hoppas att det ska gå som med Buffy (och enligt hörsägen med alla Star Trek-serier som nånsin gjorts) - De första två säsongerna går åt till att hitta formen, och sedan börjar man svinga sig mot nya höjder. Första säsongen av Buffy är faktiskt rätt plågsam, men framåt tre-fyra börjar det likna nåt, och sen blir det bara bättre. Kan det bli så för House? Jag hoppas. I nuläget är den ju roligare än Grey's Anatomy* men tråkigare än Scrubs, värd att ladda hem men inte otänkbar att missa. Ryck upp dig, House! Fastna inte i mittemellanträsket!

*Kan nån förresten förklara för mig varför den serien behövde göras? Ok om det var så att man hade nån ny potentiell marknad som varken sett Scrubs eller Cityakuten, bara hade plats för en sjukhusserie och önskade nån slags smoothieliknande kombo, men i verkligheten?

Andra bloggar om: populärkultur, TV, House M.D., House, Hugh Laurie, Buffy the Vampire Slayer, Grey's Anatomy, rants
Intressant?