Och nu blir det privatliv...

Läste i Heather Armstrongs blogg om dealbreakers och deras lämplighet som bloggmaterial. Det här är ju kanske inte direkt ett Roleplaying is so gay-ämne, men vartefter jag läste de 350+ kommentarerna (!) väcktes en allt starkare lust att drämma till med mina egna. De flesta hade skrivit halvtrist uppenbara grejer som “får inte vara rasist” eller “får inte vara otrogen” - själv tänkte jag mer på mycket specifika och ofta plågsamma lärdomar jag dragit genom åren. Alla exempel är hämtade från verkligheten.

Jag fixar inte killar som...

Pratar stockholmska på ett irriterande sätt
Helt klart min allra ytligaste/meningslösaste dealbreaker. Med irriterande menas för övrigt glassig lidingödialekt, inte normal trevlig Svensson-stockholmska (slänger man dessutom in lite söderkisslang typ "dora" är det rentav en bonus). Givetvis ett estetiskt ställningstagande, och inte ett politiskt. Fast det kanske är undermedvetet?

Säger “jag älskar dig” efter en vecka
"Hej och välkommen till min grava förhållandeneuros"

Fejkar brytning
Träffade en snubbe i Kanada som jag trodde var holländare (vilket i sig varken gjorde till eller från). Efter en halv dejt visade det sig att han kom från Langley, men hade tågluffat i Holland och “plockat upp” brytningen. Det är en sak att svenskars engelska präglas av var de lärt sig den nånstans – men det här var en kille som talat SITT EGET MODERSMÅL i ett halvår med folk med brytning och efter ett år i sitt hemland FORTFARANDE höll fast vid sagda brytning. Han pratade också om att han använde svårare ord än sina jämnåriga eftersom han mest umgick med symfoniorkester-musiker och andra “distinguished people”. Det blev inte en lång bekantskap.

Inte har några som helst egna intressen
Extra minuspoäng för “men DU är mitt intresse”

Skryter om att de fått poesi publicerad
Särskilt om det är litteraturvetare som påstår sig vara mycket intresserade av "fantasy som genre" men aldrig har hört talas om Lloyd Alexander. Äsch, det räcker med att de säger att de säger "fantasy som genre" alls.

Tar hänsyn till “närvarande damer”
Alla former av slipprig ridderlighet går bort. Jag tycker det är lite creepy bara med killar som vill bjuda på grejer (typ biobiljetten), och då ska vi ju inte snacka om sådana som känner att de behöver skydda en från umgänge med sina killkopmpisar ifall de skulle säga något opassande.

Inte åtminstone känner sympati för gamerhobbyn eller jämbördig ocool passion
Sambon skrattar ju högt åt att jag frivilligt är med i ett sammanhang där jag erhållit titeln “väktare av den heliga graal rang ett” men å andra sidan är han med i ett WoW-guild, så det är cool (dessutom är ju gapskratt den enda sunda reaktionen). Jag vet inte vad jag ska prata om med folk som inte är fullkomligt besatta av fåniga fritidsintressen, sorgligt men sant. Det räcker med att vara tex filmintresserad, men då måste han vara tokig i film, och helst i nån sorts film som man inte får tuffhetspoäng av (typ romantiska komedier). Fin-indiekids göre sig med andra ord icke besvär.

Gillar svenska sitcoms
Tycker man att En fyra för tre är roligt på riktigt så säger det något om en. Och inte något trevligt.

Slår sig hårt i pannan med knytnäven medan de väser “Idiot! Idiot!” åt sig själva.
Det var en spännande biltur...

Blir stötta av folk som använder CP som förstärkningsord
Ärligt talat var det inte fråga om en potentiell pojkvän utan kvinnlig kompis – men faktum kvarstår att personen i så fall skulle vara tvungen att skyddas från 80% av mitt umgänge (inklusive mig). Inte hållbart.

Tycker att deras egen själsliga smärta är det intressantaste samtalsämnet
Gäller både sådana som rent allmänt vill prata om sin ångest (och underförstått hur intressant den gör dem) och dem som efter att ha begått de mest hårresande svek mot nära och kära försvarar sig med "Jaa, visst är det HEMSKT. Jag mår så DÅLIGT av det. Stackars, stackars mig."

Andra bloggar om: Dealbreakers, listor, förhållanden, pojkvänner, irritationsmoment
Intressant?