söndag, september 10, 2006

Yay, kedjebrev!

Puff skickade utmaningen, jag har svarat. Det är roligt att skriva om böcker.

1. En bok som förändrat mitt liv.

jaha, vi börjar inte med det lättaste direkt... Om jag måste ta en får jag säga Tullbron, som jag hittade tack var kompisen Tilda när jag var sjutton och läst om minst en gång om året sedan dess. Varje gång jag läser den är det total katarsis, och den har lagt ribban för vad jag förväntar mig av konst (andras och min egen) - den ska "kännas i köttet" som den franske prettofilosofen Artaud så kärnfullt sade. Som bonus finns en annan text, en novell av Franz Kafka (som jag tror heter Bron), återgiven i sin helhet i ett av kapitlen - och som är den första litterära text jag läste som kändes som om någon hade tagit mina egna oformulerade tankar och gjort nånting fantastiskt av dem. En surrealistisk (och MYCKET inspirerande) upplevelse vill jag lova.

2. En bok jag läser mer än en gång.
Alla böcker! Jag är en notorisk omläsare, något jag började med redan i barndomen eftersom samma böcker kom hem från biblioteket om och om igen lånade av olika syskon och föräldrar, och jag tvångsmässigt läser all text som kommer i min väg (inklusive två veckor gamla dagstidningar och reklamblad från ICA). I princip alla böcker på den här listan har jag läst MINST tre gånger, men okej då - om jag ska säga en så får det blir Microserfs av Douglas Coupland, eftersom jag inte har den hemma och verkligen längtar efter att läsa den. Igen.

3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö.
Skulle jag vara kvar där hela livet eller bara några månader? Yann Martells Berättelsen om Pi kanske. Dels kunde den trösta mig (det skulle väl i alla fall inte finnas en människoätande tiger på ön), och dels kunde jag passa på att reda ut hela den här religions-issuen en gång för alla, när jag ändå hade gott om tid.

4. En bok som fick mig att skratta.

American Psycho av Brett Easton Ellis. Fantastiskt rolig, fantastiskt hemsk, fantastiskt insiktsfull.

5. En bok som fick mig att gråta.
Jag är ju inte en stor gråtare, varken till film eller böcker, men The Color Purple kniper mig varje gång. Om du tror att du vet vad jag pratar om för att du sett filmen, tänk om. Boken är ett honest to God litterärt mästerverk, ett antal ljusår bättre än Steven Spielbergs mesiga movie of the week-melodram. Språket är enkelt och bedövande vackert, karaktärerna är mångbottnade och... Äeh, jag kan inte ens beskriva hur bra den är, du måste läsa den själv om du inte redan gjort det. ABSOLUT nödvändig om man är det minsta intresserad av afrikansk-amerikansk kultur och historia.

6. En bok jag önskar hade skrivits.
George Herbert Mead for dummies: se punkt 8.

7. En bok som inte borde skrivits.
The Rules av Ellen Fein och Sherrie Schneider känns ju rätt onödig. Behöver verkligen tjejer lära sig att prata mindre?

8. En bok jag just nu läser.
Där kan jag dra till med två! A) För nån vecka sedan tröttnade jag på att läsa om mina gamla standardpocketar som står i bokhyllan och rev igång med The Portrait of a Lady av Henry James, eftersom jag har nån slags vag uppfattning om att den ingår i en bildad persons läsreportoar (och en sån vill jag ju vara). B) Jag har faktiskt just smitit iväg och gjort det här blogginlägget i stället för att sitta med Mind, Self and Society av G.H. Mead vilket jag borde göra för att ladda upp inför föreläsningen imorgon. Ingen av böckerna ger mig någon större njutning för stunden (båda farbröderna är förtjusta i snårigt språk och konstiga syftningar) - men läsandet ger ett viss masochistisk pliktuppfyllande nöje, lite som ett litterärt spinningpass ungefär.

9. En bok jag tänkt läsa.
Oj, där finns några stycken. Dels en massa socialpsykologiböcker som nämns i diverse fotnoter och verkar SJUKT intressanta, dels har jag fortfarande en lång bit kvar på mitt "läsa alla klassiker"-projekt (jag har till exempel fortfarande aldrig lyckats läsa klart en enda rysk roman). Fast egentligen är ju svaret lätt: Jag har ännu inte skaffat Jpod, Douglas Couplands (någotsånär) nya - och det är ju faktiskt viktigare än alla klassiker i världen. Min relation med Mr Coupland började när antingen Marta eller mamma lånade hem Generation X och jag min vana trogen stal samt slukade den på ungefär två dagar (jag var inte en trettonåring med ett intensivt socialt liv om ni trodde det). Då var jag inte säker på vad jag egentligen tyckte om den, men den satte en krok i mig som senare har lett till att jag läst allt jag kommit över av honom, samt missionerat tills i princip alla mina nära och kära gjort detsamma. Jag har hört att Jpod ska vara den bästa på länge och jag kan knappt bärga mig!

10. Skicka vidare till fem andra bloggare.
Hmmmjmm... Har nog inte fem på lut som inte gjort den här ganska nyss. Vi säger väl Johannes Emma och Josef (när bloggen kommer igång), det får duga.

Andra bloggar om: , ,
Intressant?

1 Comments:

Anonymous Josef said...

hey, min blog är faktiskt uppe nu! :) då ska jag bara klura ut hur jag ska bära mig åt för att svara på det här åbäket... :P

7:08 fm  

Skicka en kommentar

<< Home