Höstens första friskispass
För två år sen gick jag på Friskis & Svettispass tre gånger i veckan. Jag har aldrig varit nån superfriskus direkt, men här hade vi en träningsform som passade mig. Efter att ha konstaterat att vanliga jympapass är själsdödande tråkiga hittade jag först trix-jympa (aerobics) och så småningom ki-jympa - som är typ thaiboxaerobics med tai chi. Ki-passen minns jag som lagom aktiva och inte så tama som vanlig aerobics, alltså var det ett sånt jag satsade på när jag nu äntligen har tagit mig samman och bestämt mig för att motionera på riktigt igen. Vad jag inte räknat med var förstås att JAG INTE TRÄNAT PÅ TVÅ ÅR - inget som förbereder en för ett fyspass med hoppsparkar direkt. En ganska uppenbar sak att ta in i beräkningen kan man tycka, men inte Teresa tydligen.
Efter sisådär tio minuter började jag inse att något var fel: de softa uppvärmningsövningarna kändes inte så softa, utan tvärtom misstänkt ansträngande. Medan den lilla muskelbollen till instruktör tjoade runt med vevande armar hade jag fullt upp med att förstå vad hon gjorde med fötterna. 20 minuter in i passet var jag utmattad, 40 minuter in var jag snurrig, och på slutet tyckte jag till och med att tai chi-rörelserna var ganska tunga - jag kände mig som en åttioårig tant. Och då har jag inte ens berättat om hoppsparkarna (men det tror jag att vi alla kan vara tacksamma för).
När jag raglade ut från den tjusiga kungsholmen-lokalen kände jag trots allt en viss stolthet: Jag hade Överlevt. Och vad mera är - jag ska göra om det. Fast nästa gång kanske det får bli ett tamt aerobicspass...
Andra bloggar om: Friskis & Svettis, träning, höst
Intressant?
Efter sisådär tio minuter började jag inse att något var fel: de softa uppvärmningsövningarna kändes inte så softa, utan tvärtom misstänkt ansträngande. Medan den lilla muskelbollen till instruktör tjoade runt med vevande armar hade jag fullt upp med att förstå vad hon gjorde med fötterna. 20 minuter in i passet var jag utmattad, 40 minuter in var jag snurrig, och på slutet tyckte jag till och med att tai chi-rörelserna var ganska tunga - jag kände mig som en åttioårig tant. Och då har jag inte ens berättat om hoppsparkarna (men det tror jag att vi alla kan vara tacksamma för).
När jag raglade ut från den tjusiga kungsholmen-lokalen kände jag trots allt en viss stolthet: Jag hade Överlevt. Och vad mera är - jag ska göra om det. Fast nästa gång kanske det får bli ett tamt aerobicspass...
Andra bloggar om: Friskis & Svettis, träning, höst
Intressant?
posted by Teresa at onsdag, september 13, 2006
2 Comments:
Jag vet precis vad du pratar om. Jag och några kompisar lirade lite basket häromveckan, och det var i stort sett första gången jag rörde mig (annat än att springa till vagnen) på sisådär 3 år. Jag klarade av att springa ungefär 10 meter innan jag blev fullkomligt andfådd, och ungefär fem minuter in i matchen kändes det som jag skulle börja hosta blod eller nåt. Men jag lyckades överleva även jag... även om jag faktiskt inte direkt lyckades åstadkomma något i matchen. :P
På onsdag har jag min första träning med karateklubben, ska bli mycket spännande att se hur det ska gå...
Vekling! Dags att styra upp nu. :)
Själv har jag inte tränat sen i måndags. :( Mitt mål är ju att träna minst 3-4 gånger i veckan, helst 7. Måste ju få lite ruljans på träningen så man gå över till fria vikter och på SPETSNAZ-överarmar. :)
Skicka en kommentar
<< Home