Oscarslistan 2007
Årets...
...Pinsammaste röda-mattan-ögonblick
Fotograferna försöker få en vettig bild av Penelope Cruz outfit men lyckas inte eftersom Sally Kirkland i sin märkliga coat of many colors hela tiden sticker in huvudet i bilden samtidigt som hon babblar osammanhängande.
...Oändliga dansnummer
Oändliga montage, som dessutom inte ens är gjorda av den kompetenta yrkeskår som borde få lite schyssta extraknäck runt awards season (redigerare) utan av storregissörer. Varför behöver vi ett montage om Amerika på film, och varför behöver Michael Mann sätta ihop det?
...Jack Nicholson
Jack Nicholson. Hade i år inte heller George Clooney som kunde dela plikten "ständig cutaway-person".
...Inte så hemliga publikförhoppning
Att det skulle bryta ut slagsmål under Dreamgirls-potpurrit, eller att Beyonce åtminstone skulle rusa upp på scenen och hugga Oscarsstatyetten innan Jennifer Hudson hunnit resa sig ur stolen, för att sedan besinna sig och hålla ett tal om Jesus.
...Ögonbrynsrynkande ögonblick
Stunden när Ennio Morricone började hålla tal på italienska, innan det stod helt klart om någon skulle översätta. För säkerhets skull rynkade de flesta i publiken förvirrat pannan även efter att Clintan ryckt in.
...Skummaste religionstillhörighet
Forest Whitaker som i sitt tal både lyckades pressa in referenser till förfädersdyrkan och reinkarnation (med minnen från tidigare liv) och göra det klassiska Gudtacket.
...Familjen Witherspoon/Phillipe
Familjen Smith, som upprepade gånger i förprogrammet, och med eftertryck, kallades "Hollywoods första familj" av nöjesreportrarna som om Reese och Ryan aldrig funnits. I rättvisans namn kanske Smitharna hade klått dem även utan skilsmässa eftersom de numera har en adorable child actor(tm) i leden.
...Mest väntade pristagare
Helen Mirren. För en gångs skull behövde de andra nominerade inte låtsas se ödmjuka ut när de räknades upp, de visste lika bra som vi andra att de bara var utfyllnad.
...Bästa tal
Ari Sandel för bästa kortfilm. Välskrivet, vällevererat och färdigt innan musiken startade.
...Ångesttal
Alla de i små kategorier med många delande pristagare, där den första som lyckades hugga miken pratade länge, länge medan de andra panikslaget greppade sina tacklappar som alla visste att de inte skulle få läsa ifrån.
...Rasism
Hollywoods självgoda välvilja. Titta vad många svarta skådespelare vi nominerat! är vi inte snälla! Newsflash: Rasismen i nöjesbranschen är inte en abstrakt fiende typ påssjukan som gradvis besegras genom medicinska framsteg - Människor som sitter i rummet har motarbetat andra människor som sitter i rummet eftersom det tjänar deras intressen. Detsamma gäller för alla andra grupper vars representanter pinsamt pekades ut som "diverse" medan det kollektiva vita hetero-"vi"et satt och myste över hur goda de är som bjuder in dem.
...Pinsammaste röda-mattan-ögonblick
Fotograferna försöker få en vettig bild av Penelope Cruz outfit men lyckas inte eftersom Sally Kirkland i sin märkliga coat of many colors hela tiden sticker in huvudet i bilden samtidigt som hon babblar osammanhängande.
...Oändliga dansnummer
Oändliga montage, som dessutom inte ens är gjorda av den kompetenta yrkeskår som borde få lite schyssta extraknäck runt awards season (redigerare) utan av storregissörer. Varför behöver vi ett montage om Amerika på film, och varför behöver Michael Mann sätta ihop det?
...Jack Nicholson
Jack Nicholson. Hade i år inte heller George Clooney som kunde dela plikten "ständig cutaway-person".
...Inte så hemliga publikförhoppning
Att det skulle bryta ut slagsmål under Dreamgirls-potpurrit, eller att Beyonce åtminstone skulle rusa upp på scenen och hugga Oscarsstatyetten innan Jennifer Hudson hunnit resa sig ur stolen, för att sedan besinna sig och hålla ett tal om Jesus.
...Ögonbrynsrynkande ögonblick
Stunden när Ennio Morricone började hålla tal på italienska, innan det stod helt klart om någon skulle översätta. För säkerhets skull rynkade de flesta i publiken förvirrat pannan även efter att Clintan ryckt in.
...Skummaste religionstillhörighet
Forest Whitaker som i sitt tal både lyckades pressa in referenser till förfädersdyrkan och reinkarnation (med minnen från tidigare liv) och göra det klassiska Gudtacket.
...Familjen Witherspoon/Phillipe
Familjen Smith, som upprepade gånger i förprogrammet, och med eftertryck, kallades "Hollywoods första familj" av nöjesreportrarna som om Reese och Ryan aldrig funnits. I rättvisans namn kanske Smitharna hade klått dem även utan skilsmässa eftersom de numera har en adorable child actor(tm) i leden.
...Mest väntade pristagare
Helen Mirren. För en gångs skull behövde de andra nominerade inte låtsas se ödmjuka ut när de räknades upp, de visste lika bra som vi andra att de bara var utfyllnad.
...Bästa tal
Ari Sandel för bästa kortfilm. Välskrivet, vällevererat och färdigt innan musiken startade.
...Ångesttal
Alla de i små kategorier med många delande pristagare, där den första som lyckades hugga miken pratade länge, länge medan de andra panikslaget greppade sina tacklappar som alla visste att de inte skulle få läsa ifrån.
...Rasism
Hollywoods självgoda välvilja. Titta vad många svarta skådespelare vi nominerat! är vi inte snälla! Newsflash: Rasismen i nöjesbranschen är inte en abstrakt fiende typ påssjukan som gradvis besegras genom medicinska framsteg - Människor som sitter i rummet har motarbetat andra människor som sitter i rummet eftersom det tjänar deras intressen. Detsamma gäller för alla andra grupper vars representanter pinsamt pekades ut som "diverse" medan det kollektiva vita hetero-"vi"et satt och myste över hur goda de är som bjuder in dem.
Etiketter: listor, Oscarsgalan
posted by Teresa at tisdag, februari 27, 2007
1 comments
